fredag 9 mars 2012

En tung dag....

Idag är en tung dag....förmodligen kommer vi få ett besked jag inte önskat, men det är väl bara att uppbringa styrka igen. Många gånger funderar jag över hur mkt styrka man har egentligen. När tar den slut? Efter snart 3 år med motgångar för nära familjemedlem är min styrka kraftigt reducerad. Att varje gång man nått toppen halka ner igen är inte värdigt. Inte för någon. Jag är lyckligt lottad att jag har en familj som finns där, en make som ställer upp och friska underbara barn. Det är de som ger mig styrka! Även vännerna är inte att förringa. Utan deras axlar att "gråta" ut mot, att få spy ur sig alla frustrationer över små vardagsting till tunga frågor har de hjälpt mig med. Tack för att ni finns, utan er hade jag stupat för länge sedan.

Jag är lycklig att jag har min scrapbooking....det är min terapi, min stund på dagen då jag får tömma min hjärna på alla bekymmer och ägna den åt kreativitet och skapande. Det behövs, jag tankar positiv energi....Och det behövs!

Jag sparade några alster från tävlingen till idag så håll till godo!

 Min nya namnskylt, med de tre namn jag använder mig av. Mitt polska smeknamn står längst upp, det används av min familj och några av mina närmsta vänner. Mitt svenska smeknamn och sist mitt tilltalsnamn som det stavas på polska.
Ett kort med ett Gorjuss stämpelmotiv. Älskar de här stämplarna, och det kommer att köpas fler, det vill jag lova.
Lite mer detaljer....Försökte mig på drapering med skuggor på klänningen och är faktiskt ganska nöjd med resultatet.
 Insidan, tom....vet ännu inet vem som ska få detta kort. Det är även till salu ;)
En altrad tändsticksask som numera står vid vår kamin. Tycker att de vanliga är lite tråkiga.
Gillar formen på den!

Så nu vet ni lite mer om mig och varför det ibland inte finns några inlägg på en vecka eller två. Ska bli bättre på det, men energin fattas liksom ibland. Lägger hellre den på skapandet....dock blir det ju fler alster att visa upp!

//Kasia

2 kommentarer:

  1. Jag finns alltid här, det hoppas jag att du vet <3

    Men finns det verkligen någon som kallar dig Kattis?! Det känns helkonstigt :-)

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det finns det! Men det är från min tid i Östersund, och det är även det jag skriver på namnskyltar och annat. Brossan och moster kallar mig Katta, vanligt i Skåne, men klingar lite halvtaskigt i norr. Men det är inte många ;)...De flesta säger ju Katarina på svenska!! Nicke säger hela mitt namn, aldrig gett mig något smeknamn....(vissa privata, inga jag vill delge här ;))...

      Radera