Livet har sina stunder av....

Tänk vad livet för med sig. Stunder av total lycka, obarmhärtig sorg, frustration, ilska, kravlös kärlek, ångest och mycket annat. Alla dessa starka känslor och svåra val, eller omöjliga krav som man ställs inför. Allt detta leder till att jag som person utvecklas, växer och blir allt mer ödmjuk inför mitt föräldraskap och mina relationer med vänner. Och kanske mest av allt, inser jag hur mycket jag älskar min make som alltid finns där som ett stöd för mig. Oavsett hur jag mår, oavsett vilka dumma saker jag vräker ur mig, allt jag tjatar om, så finns han där, som en fura som stått emot de värsta stormarna i Härjedalen. Älskar dig så!

 En gammal LO med min make i fokus!

Stor sorg och enorm glädje, tvära kast!

I förra veckan skedde två saker, helt vitt skilda från varandra. En glad nyhet i familjen; en vacker liten gosse såg dagens ljus. Vi välkomnar lille Ludvig i vår familj! Jag har blivit "gammel"moster (ingift) och har bestämt med modern och fadern till gossebarnet att jag får vara moster. Han är ju givetvis världens sötaste lilla gosse. Så det blir till att göra ett grattiskort snart, vi ska ju få träffa det lilla underverket till helgen.

Den andra saken som skedde satte min värld i gungning, såpass att jag har haft lite svårt att finna både kraft, inspiration och energi till bloggande och skapande. En otroligt ljuv och vacker kvinna, en av de vänaste jag träffat miste sitt liv. Med henne följde två små ofödda barn. Efter sig lämnade hon make med 4 årig dotter. Mitt hjärta värker varje dag och tankarna går väldigt ofta till den kvarvarande familjen. Livet är så otroligt orättvist. Det finns så många människor som bara skapar ont och ilska runt sig, och de får bibehålla både hälsa och liv. Vad är det för mening med detta? Jag har så svårt att finna rätt ord för hur jag känner.



Jag har flera alster jag både ska lägga upp och skriva om, och de kommer. Måste bara få någon dag till på mig att samla kraft. detta oxå av respekt mot den familj som nu befinner sig i stor sorg. Jag tycker inte det är mer än rätt att stanna upp, känna efter och ta sig tid för eftertanke. Jag vet att hon hade gjort det......